pippivogel

Försöker gång på gång komma över tanken på att inte vara i Frankrike i jul. Varje gång jag tänker på det blir jag bara ledsen, vill faktiskt inte likna mig med tanken att t.ex alla mina syskon och mina föräldrar kommer att sitta i Frankrike, runt bordet i det nya köket (som de har jobbat häcken av sig för att färdigställa till jul) och äta julmat och ha det mysigt. Det skär verkligen i mitt hjärta att inte vara där med dem. Alla traditioner bara bryts upp helt brutalt. Ni kan tycka att jag är rätt bra på att tycka synd om mig själv, men det gör jag verkligen just nu. Tänker på allt vi skulle ha gjort, midnattsmässa, Nice med Johan och familjen, traditioner och allt julbak tillsammans med mamma och övriga...
Gör inte saken bättre när jag börjar tänka på Elise och att de inte får träffa henne. Vet att Ellen blivit jätteledsen över det. ALLA har ju sett fram emot detta...
Borta bra men hemma bäst stämmer rätt bra. Jag försöker tänka positivt och att allt kommer vara lika kul om det nu blir Eksjö, men jag ska inte sticka under stol med att det tycker jag inte. Missförstå mig rätt nu! Inte att Johans familj inte har det kul och mysigt på jul- det vet jag!!!! MEN att man var så inställd på att det nu skulle vara så perfekt i jul, att vi för första året sen 12 år tillbaka skulle fira jul i Frankrike. Sen brukar man väl oftast i alla fall tycka att det är bäst hemma med sin egna familj och traditioner... Det tycker i alla fall jag. Vi är ju trots allt rätt ofta i Eksjö i jämförelse med hur ofta vi träffar min familj, det abgör en hel del med...

Som det ser ut nu tror jag inte ens att det bär av till Eksjö i jul. Man vet ju inte nu men det ser inte alltför ljust ut just nu. Bara jag rör på mig kommer sammandragningarna konstant, utan uppehåll... Blir till att vara hemma rätt mycket och inte förflytta sig allt för mycket.

Kanske kan Annika komma ner, och drömscenario hade väl vait att Martin och Sofie hade kunnat komma hit men det är inte lätt med tanke på att flera släkter är inblandade såklart! Vill dessutom inte heller att alla rättar sig efter mig. Konstig sits man har hamnat i.

Ja, man får väl försöka tänka på att allt har en mening vilket jag gör. DOCK kommer jag inte komma undan att på julafton kommer jag att känna mig ledsen inombords, för jag kommer inte vara där jag helst hade varit!

Kram från DeppKlara