älskar er till tusen
Mina ÄLSKLINGAR!
Vad man kan älska sina barn!
Världens finaste Elise och Sander!
fina ungar
Sander i sitt esse!
Elise min söting
Sander en riktigt nöjd och glad bebis
Här kan ni själv ladda ner en Polaroidkamera! Kul att leka lite!
Även ett starkt mammahjärta kan brista...
Ja, man älskar sina barn, sin make/maka, sina föräldrar, sina syskon, sina vänner, mfl... men hur ofta säger man det till dem. Jag är en känslig människa innerst inne men har börjat med åren att känna mig mer och mer känslokall. Kan det bero på att man är rädd inför framtiden, att man är rädd för vad som komma skall? Att man inte kan hantera rädslan och de känslor som följer? Jag vet inte, jag har inget svar. När jag är såhär allvarlig brukar jag aldrig få några kommentarer heller på mina inlägg. Är det för att man gillar att läsa bloggar som berör endast ytliga sidor av livet? När det kommer för tätt inpå ens egna känslor stänger man av. Jag vet ju själv att jag gärna läser om allt glatt och spolar bort allt det andra i mina tankar.
Jag fick måttet rågat igår när det gick emot mig. Det hela började nog med en massa diskussioner kring det här med snus. Jag tycker det är idiotiskt och med tanke på vad man har i bagaget gör det det ännu dummare att sitta och frivilligt framkalla en massa sjukdomar. Detta gäller såväl de människor som röker trots att de tidigare kanske har drabbats av lungcancer. Igår kväll vid middagsdags slog det slint för mig. Min käre sambo sa något till Elise om maten jag hade lagat och att han inte var speciellt sugen (detta var på grund av att jag hade "råkat" hälla i gröna ärtor i maten- ja, jag gjorde detta medvetet eftersom jag tycker att man får lära sig att ibland får man bara äta och inte peta i maten. Dumt av mig men som Johan säger har jag en masa principer och detta är en av dem....).
Verkar nästan som om jag kan få in lite komik i detta inlägg trots allt.
I alla fall så tog jag verkligen åt mig, jag var trött, jag var less på klagandet över träningsvärken han hade av att ha sprungit Göteborgsvarvet, jag var helt enkelt TRÖÖÖÖÖÖÖÖTT. Jag har inte varit själv en sekund sedan Sander föddes. Min integritet kändes kränkt och jag hade hoppats på att den människa som jag lever tillsammans med, och som jag har valt att spendera resten av mitt liv med, skulle kunna känna efter att det inte var läge att klaga en dag som denna.
Vissa tycker säkert att jag inte ska skriva om sådant här för alla. Att man inte ska lämna ut sig så totalt, men denna blogg är till för mig att skriva av mig av allt som händer i mitt liv och av denna anledning tänker jag skriva om vad som går i mina tankar just nu!
I alla fall, som sagt, jag flippade vid en alltför personlig kommentar och kände att måttet var rågat! Jag tog cykeln (jag visste ju att Sander skulle klara sig eftersom han var nyammad :D) och cyklade och cyklade och cyklade. En känsla av ledsamhet infann sig när jag cyklade ute i en jädrans storm och väntade nästan bara på att regnet skulle braka ner... Jag tänkte och tänkte, kom dock inte fram till så mycket mer än att nu var jag ensam och att jag skulle åka till min mormor och morfar och farmor och farfar på kyrkogården. Desto närmre jag kom, desto mer började tårarna bubbla inom mig. Jag ville vara hos dem, jag blir så ledsen över att de inte finns längre. Jag tänker på dem ofta, jag hade velat att de skulle se mina underverk till barn, träffa Johan, vara en del av vår vardag. Men sådant är livet. Livet går i en berg och dalbana och man kan inte styra över allt. Detta gör mig frustrerad. Jag är en spontan person som älskar att träffa folk och umgås, men ibland vill jag bara vara själv för att reflektera och sortera i mitt tankefält. Igår var jag själv fysiskt men jag kände att de var där. De tröstade mig som ingen hade kunnat trösta mig. De lyssnade på mig och de lät mig prata till punkt. De såg hur trött jag var, de kunde läsa mina tankar. De sitter antagligen på ett moln någonstans i himlen och vakar över mig, av den anledningen kände jag att det var naturligt att åka bort till dem och släppa på alla tårar.
Det var en befrielse och jag har inte blivit frälst även om det nu låter så. Jag fick ny energi av att släppa ut den negativa energin!!!! Var bara tvungen att komma hem till mina älskade lugn och sansad och full av ny energi och kärlek. Jag vet att jag är dålig på att säga till Johan hur mycket jag älskar honom. Enligt mig är ju Elise och Sander det största kärleksbevis man kan ge någon och hur mycket älskar jag då inte honom??? Massor med tanke på att dessa två underverk gör oss till en familj.
Jag önskar att jag skulle kunna få ut alla mina känslor, inte skämta bort jobbiga saker, inte tycka att det är lite jobbigt att krama om mina vänner när jag träffar dem och bara tro att ett stort leende är detsamma, jag önskar att jag bara kunde vara en glad, generös, känslomässigt varm tvåbarnsmamma och ta tillbaka de känslor jag lämnade den dagen Elise kom till världen. Detta känslomässiga skydd jag skaffade mig någonstans på BB som jag trodde skulle skydda mig från att någon skulle kunna ta ifrån mig de jag älskar. Detta uppstod nog i en kombination när det visade sig vara problem med Elise hjärta. Jag blev livrädd för att "de" skulle ta tillbaka henne. Att Elise inte skulle klara sig och av denna anledning var jga tvungen att vara stark för att vi inte båda skulle bryta ihop. Jag blev på något sätt sårbar på ett sätt som jag inte visste fanns och blev dessutom ytligt känslokall för att kunna skydda mig från det onda och det som skapar rädsla i ett mammahjärta- allt som kan hända ens barn. Detta gäller självklart även känslor man har för de som står en närmst- dvs min älskade sambo.
Jag var den som kramades, pussades, visade känslor förut. Jag vill hitta tillbaka till detta. Jag försöker tänka på att mina föräldrar firar 30 års äktenskap imorgon. Jag längtar till jag och Johan firar denna dag, för den kommer- bara jag hittar tillbaka till mig själv. Men då kommer jag att behöva DIN hjälp!
Nu har jag släppt på mitt hjärta!
Vilket inlägg, men dessa måste få komma ut ibland med!
Till alla er som jag älskar: JAG ÄLSKAR ER!
PUSSAR från ett urtömt och ärligt mammahjärta
Jag fick måttet rågat igår när det gick emot mig. Det hela började nog med en massa diskussioner kring det här med snus. Jag tycker det är idiotiskt och med tanke på vad man har i bagaget gör det det ännu dummare att sitta och frivilligt framkalla en massa sjukdomar. Detta gäller såväl de människor som röker trots att de tidigare kanske har drabbats av lungcancer. Igår kväll vid middagsdags slog det slint för mig. Min käre sambo sa något till Elise om maten jag hade lagat och att han inte var speciellt sugen (detta var på grund av att jag hade "råkat" hälla i gröna ärtor i maten- ja, jag gjorde detta medvetet eftersom jag tycker att man får lära sig att ibland får man bara äta och inte peta i maten. Dumt av mig men som Johan säger har jag en masa principer och detta är en av dem....).
Verkar nästan som om jag kan få in lite komik i detta inlägg trots allt.
I alla fall så tog jag verkligen åt mig, jag var trött, jag var less på klagandet över träningsvärken han hade av att ha sprungit Göteborgsvarvet, jag var helt enkelt TRÖÖÖÖÖÖÖÖTT. Jag har inte varit själv en sekund sedan Sander föddes. Min integritet kändes kränkt och jag hade hoppats på att den människa som jag lever tillsammans med, och som jag har valt att spendera resten av mitt liv med, skulle kunna känna efter att det inte var läge att klaga en dag som denna.
Vissa tycker säkert att jag inte ska skriva om sådant här för alla. Att man inte ska lämna ut sig så totalt, men denna blogg är till för mig att skriva av mig av allt som händer i mitt liv och av denna anledning tänker jag skriva om vad som går i mina tankar just nu!
I alla fall, som sagt, jag flippade vid en alltför personlig kommentar och kände att måttet var rågat! Jag tog cykeln (jag visste ju att Sander skulle klara sig eftersom han var nyammad :D) och cyklade och cyklade och cyklade. En känsla av ledsamhet infann sig när jag cyklade ute i en jädrans storm och väntade nästan bara på att regnet skulle braka ner... Jag tänkte och tänkte, kom dock inte fram till så mycket mer än att nu var jag ensam och att jag skulle åka till min mormor och morfar och farmor och farfar på kyrkogården. Desto närmre jag kom, desto mer började tårarna bubbla inom mig. Jag ville vara hos dem, jag blir så ledsen över att de inte finns längre. Jag tänker på dem ofta, jag hade velat att de skulle se mina underverk till barn, träffa Johan, vara en del av vår vardag. Men sådant är livet. Livet går i en berg och dalbana och man kan inte styra över allt. Detta gör mig frustrerad. Jag är en spontan person som älskar att träffa folk och umgås, men ibland vill jag bara vara själv för att reflektera och sortera i mitt tankefält. Igår var jag själv fysiskt men jag kände att de var där. De tröstade mig som ingen hade kunnat trösta mig. De lyssnade på mig och de lät mig prata till punkt. De såg hur trött jag var, de kunde läsa mina tankar. De sitter antagligen på ett moln någonstans i himlen och vakar över mig, av den anledningen kände jag att det var naturligt att åka bort till dem och släppa på alla tårar.
Det var en befrielse och jag har inte blivit frälst även om det nu låter så. Jag fick ny energi av att släppa ut den negativa energin!!!! Var bara tvungen att komma hem till mina älskade lugn och sansad och full av ny energi och kärlek. Jag vet att jag är dålig på att säga till Johan hur mycket jag älskar honom. Enligt mig är ju Elise och Sander det största kärleksbevis man kan ge någon och hur mycket älskar jag då inte honom??? Massor med tanke på att dessa två underverk gör oss till en familj.
Jag önskar att jag skulle kunna få ut alla mina känslor, inte skämta bort jobbiga saker, inte tycka att det är lite jobbigt att krama om mina vänner när jag träffar dem och bara tro att ett stort leende är detsamma, jag önskar att jag bara kunde vara en glad, generös, känslomässigt varm tvåbarnsmamma och ta tillbaka de känslor jag lämnade den dagen Elise kom till världen. Detta känslomässiga skydd jag skaffade mig någonstans på BB som jag trodde skulle skydda mig från att någon skulle kunna ta ifrån mig de jag älskar. Detta uppstod nog i en kombination när det visade sig vara problem med Elise hjärta. Jag blev livrädd för att "de" skulle ta tillbaka henne. Att Elise inte skulle klara sig och av denna anledning var jga tvungen att vara stark för att vi inte båda skulle bryta ihop. Jag blev på något sätt sårbar på ett sätt som jag inte visste fanns och blev dessutom ytligt känslokall för att kunna skydda mig från det onda och det som skapar rädsla i ett mammahjärta- allt som kan hända ens barn. Detta gäller självklart även känslor man har för de som står en närmst- dvs min älskade sambo.
Jag var den som kramades, pussades, visade känslor förut. Jag vill hitta tillbaka till detta. Jag försöker tänka på att mina föräldrar firar 30 års äktenskap imorgon. Jag längtar till jag och Johan firar denna dag, för den kommer- bara jag hittar tillbaka till mig själv. Men då kommer jag att behöva DIN hjälp!
Nu har jag släppt på mitt hjärta!
Vilket inlägg, men dessa måste få komma ut ibland med!
Till alla er som jag älskar: JAG ÄLSKAR ER!
PUSSAR från ett urtömt och ärligt mammahjärta
Sander 2 månader!
Idag firar lilleman (ca 6700 tippar jag och kanske 60 lång!!) 2 månader. Han är en rejäl bit som ni ser men han mår bra och det är ju det viktigaste! Nu äter han i alla fall inte varannan timma som han har gjort i 6 veckors tid!!!! SUCK! Tiden går så läskigt fort att man MÅSTE se till att njuta av nuet! Carpe diem på er alla! :D
PUSS älsklingen min!
måste hänga med mamma på jobb i Linköping...
stoooooooooooora pojken
rätt lik syster sin
lika glad som sin syster
PUSS älsklingen min!
måste hänga med mamma på jobb i Linköping...
stoooooooooooora pojken
rätt lik syster sin
lika glad som sin syster
Neighbours... and dots
Usch hur ont gör det inte i ett mammahjärta när man får denna synen på morgonen när man ska klä på sin dotter??? STACKARS ELISE... Men förbluffas fortfarande över hur glad Elise kan visa sig vara trots pauser med gråtattacker då Tripp Trapp stolen kommer i kontakt med en ond och böldfylld rygg! (ursäkta detaljerna för de äckelmagade människorna som läser...)
Har bara en slutsats på det hela: Vår dotter är en glad kämpe och en underbar sådan!
Puss på dig skruttan!
Ja, och lille Sander han växer och frodas. Verkar nog vara så att han håller sig undan prickarna sålänge han ammas och får i sig massor med antikroppar. Han är en underbar liten krabat som gurglar, snackar, skrattar och ler en hel del om dagarna!
Måste ju tillägga här utan bildbevis att vi har haft en liten speciell helg här hemma. Vi har träffat våra grannar en hel del. En underbart härlig familj visar sig bo vägg i vägg med oss. A och M och deras lille Elias som bara är en månad yngre än Elise har vi spenderat mycket av denna sköna helg med. Skönt med spontana människor som bor vägg i vägg och som man kan umgås med på ett lätt och spontant sätt. Nu är vårt kollektiv officiellt- Hökarna och grannarna och vi! :D Nej men underbart att få ha äran att ha träffat dessa två familjer- människor vi värdesätter högt! Jätteroligt att ha tre familjer som kan hitta på saker tillsammans och även slänga ihop en spontan middag med ingredienser från alla lägenheter!
Kan inte säga mer än att det är underbart att man kan få låna grannarnas diskmaskin! Tur att de andra i trapphuset inte vet vad som försiggår på 3:e våningen på Fågelbacksgatan Hahahaha!
Natti allesammans!
( Kanske får komma på en knackkod för att säga god natt till famljen på andra sidan väggen! Hahahaha!)
KRAMAR
Har bara en slutsats på det hela: Vår dotter är en glad kämpe och en underbar sådan!
Puss på dig skruttan!
Ja, och lille Sander han växer och frodas. Verkar nog vara så att han håller sig undan prickarna sålänge han ammas och får i sig massor med antikroppar. Han är en underbar liten krabat som gurglar, snackar, skrattar och ler en hel del om dagarna!
Måste ju tillägga här utan bildbevis att vi har haft en liten speciell helg här hemma. Vi har träffat våra grannar en hel del. En underbart härlig familj visar sig bo vägg i vägg med oss. A och M och deras lille Elias som bara är en månad yngre än Elise har vi spenderat mycket av denna sköna helg med. Skönt med spontana människor som bor vägg i vägg och som man kan umgås med på ett lätt och spontant sätt. Nu är vårt kollektiv officiellt- Hökarna och grannarna och vi! :D Nej men underbart att få ha äran att ha träffat dessa två familjer- människor vi värdesätter högt! Jätteroligt att ha tre familjer som kan hitta på saker tillsammans och även slänga ihop en spontan middag med ingredienser från alla lägenheter!
Kan inte säga mer än att det är underbart att man kan få låna grannarnas diskmaskin! Tur att de andra i trapphuset inte vet vad som försiggår på 3:e våningen på Fågelbacksgatan Hahahaha!
Natti allesammans!
( Kanske får komma på en knackkod för att säga god natt till famljen på andra sidan väggen! Hahahaha!)
KRAMAR
PIGFLUE
Ja nu är det ju såhär att när man är nybliven tvåbarnsmamma så är väl inte nyheterna på TV, i tidning eller på radion något man prioriterar.. tyvärr. Av denna anledning har jag inte riktigt hängt med i vändorna kring svininfluensan.
Fick ett telefonsamtal av min älskade pappa idag. Brukar inte skriva om så allvarliga saker här på bloggen men vet att det är många av mina vänner som läser och självklart är jag väldigt mån om ER. Av denna anledningen tänker jag skriva in det pappa skickade till sina barn i morse...
Hej på er,
Jag vet inte hur mycket ni följt nyhetsförmedlingen ang. spridningen av denna influensa (H1N1) som till skillnad från fjäderfäinfluensan (H5N1) sprider sig mellan människor. Såvitt jag begriper blir det mycket svårt att stoppa spridningen, ett fall har nu på fm. upptäckts i Spanien, ett misstänkt fall idag också i Manchesterregionen.
De misstänkta fallen igår i Frankrike visade sig icke vara denna influensa. Med hänsyn till det rörliga leverne vi har idag tror inte jag att det går att stoppa spridningen.
Jag skulle därför vilja be er att ni omedelbart inhandlar masker, vardera minst ett 20-tal. jag har inhandlat sådana här idag på pharmacie, de påstår att man bör byta mask varje dag. de som säljes här är betydligt kraftigare än de som man kan se på människor i Mexico. Kan ni komma åt s.k. Tamiflu-vaccin bör ni nog göra även detta.
För Dig Anna-Klara är det viktigt att kontrollera om det finns särskilda masker för småbarn.
Jag vill inte göra er oroliga i onödan, man påstår här att det i Frankrike finns gott om masker och vaccin. Jag är emellertid rädd för att vi kan komma i ett panikläge då folk börjar hamstra både masker och vaccin.
Således, inhandla omedelbart i vart fall masker, gärna redan idag.
Daddy
Så snälla TA HAND OM ER oh om jag får vara fräck i mun så hoppas jag att ni följer pappaRipas faderliga råd!!!! Kom och köp masker!
kramar allesammans
Fick ett telefonsamtal av min älskade pappa idag. Brukar inte skriva om så allvarliga saker här på bloggen men vet att det är många av mina vänner som läser och självklart är jag väldigt mån om ER. Av denna anledningen tänker jag skriva in det pappa skickade till sina barn i morse...
Hej på er,
Jag vet inte hur mycket ni följt nyhetsförmedlingen ang. spridningen av denna influensa (H1N1) som till skillnad från fjäderfäinfluensan (H5N1) sprider sig mellan människor. Såvitt jag begriper blir det mycket svårt att stoppa spridningen, ett fall har nu på fm. upptäckts i Spanien, ett misstänkt fall idag också i Manchesterregionen.
De misstänkta fallen igår i Frankrike visade sig icke vara denna influensa. Med hänsyn till det rörliga leverne vi har idag tror inte jag att det går att stoppa spridningen.
Jag skulle därför vilja be er att ni omedelbart inhandlar masker, vardera minst ett 20-tal. jag har inhandlat sådana här idag på pharmacie, de påstår att man bör byta mask varje dag. de som säljes här är betydligt kraftigare än de som man kan se på människor i Mexico. Kan ni komma åt s.k. Tamiflu-vaccin bör ni nog göra även detta.
För Dig Anna-Klara är det viktigt att kontrollera om det finns särskilda masker för småbarn.
Jag vill inte göra er oroliga i onödan, man påstår här att det i Frankrike finns gott om masker och vaccin. Jag är emellertid rädd för att vi kan komma i ett panikläge då folk börjar hamstra både masker och vaccin.
Således, inhandla omedelbart i vart fall masker, gärna redan idag.
Daddy
Så snälla TA HAND OM ER oh om jag får vara fräck i mun så hoppas jag att ni följer pappaRipas faderliga råd!!!! Kom och köp masker!
kramar allesammans
twins? kökstillverkning...
En liten Elise var lite varm i pannan i morse så det var bara att få tiden att gå under dagen med en lite krasslig skrutta. Här hemma har alla fått ta tempen (i armhålan ja!!!) för att försöka övertyga Elise om att det inte ÄR något farligt och att det INTE gör ont! Suck! Hon är livrädd så fort man nämner ordet FEBER!
Men dagens höjdpunkter:
* Elise kommer in i vårt sovrum när jag sitter och ammar (ja, jag vet! IGEN!!! - sa ju det!) iklädd mina leopardskor, sin jacka, Johans mössa och har min handväska på rätt sätt tvärs över!!! What a look! Inte nog med det. Hon säger till mig "mamma jag åka till jobbet- hejdå- puss puss" Som jag skrattade! Det bästa är att hon kommer tillbaka efter en minut och har klätt av sig och säger "jag framme jobbet nu!" Hur kan man inte bli på bra humör då????
* Sander ligger och skriker medans jag gör mig i ordning (för EN gångs skull- för de dör ju inte av att pipa i nån minut!) lite snabbt innan vi ska ut och röra på oss i solskenet. Då hör jag att han tystnar och smyger in och kollar in i rummet för att se vad som pågår därinne. Då finner man en Elise som sitter på huk framför babysittern och gör stop med handen och säger "nej, nu räcker det lillebror" ja denna Elise får man bara inte nog av!!!!
* många mer höjdpunkter finns det ju med Elise- dagarna i ända består ju av höjdpunkter...
Idag bar det av till IKEA för inköp av delar till barnens lilla kök. Har nu ritat upp hur det ska se ut! Har redan satt upp kakel (ja alltså inte riktigt kakel förstås!!!) framför spisen. Till höger om spisen kommer en 50 cm bred bänk att finnas och till vänster en 1 meters bänk. Klädda i fuskmarmorvinyltapet. Två stycken hyllor kommer att finnas som kommer vara klädda i något fint papper med en stav under där alla grytor, kastruller och köksredskap samt bestickkorg skall finnas. En liten kryddhylla kommer att rymma små glasburkar (ihoplimmade för säkerhets skull!!! annars kommer det att öppnas hejvilt och spridas runt!) med både olika sorters pasta, kryddor och strössel... Har ännu inte bestämt om jag kommer att skära ut en diskho kanske??? Måset ju finna en metallbytta i så fall som kan sänkas ner i skivan. Under köksbänken kommer det att rymmas förvaring, av vad vet jag inte ännu men troligtvis Elise och Sanders kläder. Framför bänken kommer jag att fästa en wire med något fint tyg. Ooooo är så laddad för att fullfölja detta projekt att jag nästan tror att jag måste börja NU! Det kommer en ritning om ni inte hajjat min eminenta beskrivning! :D
Imorgon blir det lekplats som vanligt tillsammans med resten av vårt kollektiv (Hedvig & Co). Vi saknar dock Hedvigs mamma Emelie som just nu är i Damaskus på tjänsteresa för Röda Korset som verkar MYCKET givande och intressant. Hon kommer inte hem förrän den 6e maj så vi får helt enkelt fortsätta att sakna henne ett tag till.
Annars har dagen bestått av en långpromme i morse, glass på stan och middag hos Hedvig och Stellan.
Rönneholms glass är gottgottigottgott!
Man kan ju inte säga annat än att Sander är väldigt lik Elise som bebis! Kolla dessa kopior!
Elise 1 månad Sander 6 veckor
Elise 6 veckor Sander 6 veckor
Våra ÄLSKADE mirakel! Puss på er!
mammaKlaja och pappaJojan
Men dagens höjdpunkter:
* Elise kommer in i vårt sovrum när jag sitter och ammar (ja, jag vet! IGEN!!! - sa ju det!) iklädd mina leopardskor, sin jacka, Johans mössa och har min handväska på rätt sätt tvärs över!!! What a look! Inte nog med det. Hon säger till mig "mamma jag åka till jobbet- hejdå- puss puss" Som jag skrattade! Det bästa är att hon kommer tillbaka efter en minut och har klätt av sig och säger "jag framme jobbet nu!" Hur kan man inte bli på bra humör då????
* Sander ligger och skriker medans jag gör mig i ordning (för EN gångs skull- för de dör ju inte av att pipa i nån minut!) lite snabbt innan vi ska ut och röra på oss i solskenet. Då hör jag att han tystnar och smyger in och kollar in i rummet för att se vad som pågår därinne. Då finner man en Elise som sitter på huk framför babysittern och gör stop med handen och säger "nej, nu räcker det lillebror" ja denna Elise får man bara inte nog av!!!!
* många mer höjdpunkter finns det ju med Elise- dagarna i ända består ju av höjdpunkter...
Idag bar det av till IKEA för inköp av delar till barnens lilla kök. Har nu ritat upp hur det ska se ut! Har redan satt upp kakel (ja alltså inte riktigt kakel förstås!!!) framför spisen. Till höger om spisen kommer en 50 cm bred bänk att finnas och till vänster en 1 meters bänk. Klädda i fuskmarmorvinyltapet. Två stycken hyllor kommer att finnas som kommer vara klädda i något fint papper med en stav under där alla grytor, kastruller och köksredskap samt bestickkorg skall finnas. En liten kryddhylla kommer att rymma små glasburkar (ihoplimmade för säkerhets skull!!! annars kommer det att öppnas hejvilt och spridas runt!) med både olika sorters pasta, kryddor och strössel... Har ännu inte bestämt om jag kommer att skära ut en diskho kanske??? Måset ju finna en metallbytta i så fall som kan sänkas ner i skivan. Under köksbänken kommer det att rymmas förvaring, av vad vet jag inte ännu men troligtvis Elise och Sanders kläder. Framför bänken kommer jag att fästa en wire med något fint tyg. Ooooo är så laddad för att fullfölja detta projekt att jag nästan tror att jag måste börja NU! Det kommer en ritning om ni inte hajjat min eminenta beskrivning! :D
Imorgon blir det lekplats som vanligt tillsammans med resten av vårt kollektiv (Hedvig & Co). Vi saknar dock Hedvigs mamma Emelie som just nu är i Damaskus på tjänsteresa för Röda Korset som verkar MYCKET givande och intressant. Hon kommer inte hem förrän den 6e maj så vi får helt enkelt fortsätta att sakna henne ett tag till.
Annars har dagen bestått av en långpromme i morse, glass på stan och middag hos Hedvig och Stellan.
Rönneholms glass är gottgottigottgott!
Bästisarna/Systrarna/bråkstakarna/retmajorna.... ja kära barn har många namn!!!
Man kan ju inte säga annat än att Sander är väldigt lik Elise som bebis! Kolla dessa kopior!
Elise 1 månad Sander 6 veckor
Elise 6 veckor Sander 6 veckor
Våra ÄLSKADE mirakel! Puss på er!
mammaKlaja och pappaJojan
update i bilder
Sander the man sussar gott!
I sin nya/begagnade växa säng. Miniformat verkligen! Jämför bara med hans egna storlek (ca 58 cm)!!!
Närbild på de goa kinderna.
Pippiperuken bakifrån
Spexaren Elise/Pippi framifrån
Affe håller hårt om bebis Sander
Maja håller minst lika hårt ;)
Modellerna i mina mössor
Häftig men suddig bild på Lisan i sin nya svampmössa
Elise har kafferep med Hedvig, mammaKlaja och Sande I sin säng!
<3 syskonkärlek <3
Jag säger bara: naaaaawwwwwww
Tiden bara rullar iväg och imorgon vankas det vägning igen. Kan verkligen vågen stämma???? Mamma har allt mist alla sina gravidkilon men lilleman verkar allt ha ätit upp en del av dem. Enligt vågen ska han ha gått upp 500 gr på en vecka????? (Alltså skulle han nu redan väga 5,7 kg,!!!! Elise som var stor vägde 5,1 kg när hon var en månad liksom!!!!!!!)WHAT? Får allt se imorgon om detta bekräftas då vi ska på vägning på BVC kl 09.30 imorgon.
Helgen har bestått av en massa mys och bus. Härligt nog säger Elise "Elise är busig, pappa arg säger "eeeeeeeemiiiiiil"" Ja hon har ett så roligt sätt att uttrycka sig på nuförtiden att man bara ler av ren förtjusning.
I fredags gick vi förbi Marie-Louise som städade trädgården i Västra Hamnen. Elise hjälpte glädjeligen till med att sopa och titta på guldfiskarna som finns i dammen i trädgården. Dörefter blev det promenad hemmåt med ett stopp på lekplatsen för en massa gungande.
Elise håller hårt i skaftet!
Sopar för fullt!
I lördags bar det av en snabbis till lekplatsen med Hedvig & Co. Mamma som man är hade man hunnit med att baka chokladkakor på morgonen som nygräddade fick hänga med i en plastpåse för att sedan intas på lekplatsens bänk ackompagnerade av nybryggt kaffe från Biblans café! På tal om Biblan så känns det som vårt nya hak. Elise älskar att gå dit och det känns härligt med tanke på att man kommer att behöva aktivera henne de dagar hon kommer att vara hemma med mig och Sander sedan om dagarna. Vi går dit, läser en massa böcker, ritar på skoltavlan och busar och lånar Pippifilmer i alla oändlighet. Bara mys helt enkelt.
Elise och lilleman äter lördgasgodis.
Elise fick en klubba (gissa om Sander redan har fått smaka den- SVAR: JA!!! Hände i ett oövervakat ögonblick!!!)
Närbild på "Lilleman" (som Elise kallar honom så sött).
På eftermiddagen mötte vi upp Lisette och Melker på lekpltsen i Rönneholmsparken. Så härligt att hand i hand gå med Elise och Sander i bärsjalen. Härliga unge helt enkelt, går fint bredvid en utan att springa ut i gatan eller trotsa. Hon säger mest att hon är rädd för "stooooooooooo hond" "liiiiiten hond" eller "akta farligt bilar" så det är en halvmesig och ordentlig flicka man har skaffat sig. Det blev en MASSA gungande sedan och därefter fika här hemma med Melker och hans mamma. På kvällen däckade jag som vanligt! Har inte varit vaken en enda natt efter 20.00 knappt efter snittet. Helt död i knoppen helt enkelt. tror att det är blodförlusten som spökar fortfarande.
Busloppan på väg till lekplatsen med mamma och lillebror i högsta hugg!
Åka rutschkana tillhör även favoritsysselsättning på lekplatsen.
Syskonkärlek- Elise är väldigt mån om sin lillebror, det är så underbart att se hur stolt hon är över honom.
Elise arga min. Hon tittade på Pippi som var arg på Herr Nilsson och härmade minen. :-D
Igår var det Rönneholmsparken som gällde igen och gunga stod allt högt upp på listan. Lille Sander hänger mest bara med han! Det är väl så att vara tvåa i en familj. Men man kan nog bli hyfsat normal av det ändå- jag menar JAG är ju TVÅA! :-D
Låter sedan bilderna tala för sig själva och här kommer en underbar film på syskonen Ripa. Kan nog inte annat än kalla den:
SYSKONKÄRLEK
God natt allesammans, nu däckar mammaKlara alldeles snart!
sunshine
Idag har det varit långpromenix runt Västra Hamnen. Vilket underbart väder- lagom för att fylla på mammaenergisolcellerna!!!! Det behövs vill jag lova! Mys med familjen är aldrig fel!
Lillebror i sjalen. Han älskade det och Elise var nyfiken och ville undersöka vad han gjorde gömd därunder tybgiten som sitter på mammas mage!
Har nästan likadan bild på mig och Elise framför Vättern. Här står man med glädje med Köpenhamn och Öresundsbron i bakgrunden!!!! Lite skillnad från Varamonstranden och Vättern!
Qualitytime med pappa har Elise fått i mängder och det är inte henne emot. De har nog otroligt mysigt ihop. Tror allt att Elise tycker det är lite trist att hennes mamma är så tråkig och orörlig! Men det är det ändring på snart!
Nu ska jag krypa till kojs!
Lillebror i sjalen. Han älskade det och Elise var nyfiken och ville undersöka vad han gjorde gömd därunder tybgiten som sitter på mammas mage!
Har nästan likadan bild på mig och Elise framför Vättern. Här står man med glädje med Köpenhamn och Öresundsbron i bakgrunden!!!! Lite skillnad från Varamonstranden och Vättern!
Qualitytime med pappa har Elise fått i mängder och det är inte henne emot. De har nog otroligt mysigt ihop. Tror allt att Elise tycker det är lite trist att hennes mamma är så tråkig och orörlig! Men det är det ändring på snart!
Nu ska jag krypa till kojs!
time flies
Man får passa på att blogga när storasyster är på dagis för annars går allt i ett här hemma. Som sagt det där med logistik kring två barn är nog mer av en vanesak- vardagen har ju inte sjunkit in ännu! Men i tid var vi i alla fall på dagis i morse kl 08.00. Till och med någon minut tidiga! Elise kommer att gå heltid nu fram till 18e maj. Sen är det 15 timmar i veckan som gäller. Men det är ju bara tre fyra veckor då Johans sommarlov börjar sedan! Det blir hoppigt för Elise känner jag men det är väl inget hon inte tål.
Lille Sander i MISSIRIPAoutfit
Annars tutar allt på i vanlig ordning. Man byter ju rätt många fler blöjor nuförtiden. Att amma känns som en levnadsstil snarare än något man bara gör lite då och då. Men det är mysigt förutom de stunder på natten där man har säckat ihop över sig själv av trötthet för att ännu en gång AMMA. Har dessutom fått en kräkbebis vilket vi inte är vana vid- Elise kräktes EN gång under sin spädistid och det var eftersom jag hade gett henne ersättning och hon visst var ÖVERMÄTT- så det är bara att ha en handduk till hands JÄMT för en del nerkräkta kläder blir det allt både för honom och för mig.
mmmmmmm... kaneeeeeeel!
Ja igår var Johan och spelade innebandy och under den tiden var jag själv med dessa små underverk. Elise var så tyst och lekte fnt inne på sitt rum- trodde jag ja!!! När jag kom in i rummet efter 4-5 minuter möts jag av en spottande Elise med en massa konstigt brunt i munnen. Jodå, lila skruttan hade fått tag på kanelkaret som vi har till frukost till äppelmos och yoghurt. Inte nog med det utan hon hade även funnit saltkaret som vi har till äggen!!! hrmmmm jag möttes av en liten 2årings mun FYLLD till kanten med KANEL! Gissa om det var starkt i munnen enligt Elise!
...är INTE gott!
Man får dessutom en massa utslag av kanel som hamnar på den lena och oförtsörda babyhuden.
Bus med mormor innan hon skulle åka i torsdags kväll...
Lillbullen i pappas famn igår kväll!
Förresten så blir det Eksjö över påskhelgen och även en snabbis till Linköping över någon av dagarna. Har dock inte bestämt vilken dag än. Hoppas vi hinner träffa alla!!! Kommer bli tajt med hellre en dag än ingen!
TACK alla snälla för alla fina kort som Sander har fått i samband med sin födelse och även en stort TACK till alla gratulationer till Elise 2årsdag!
LÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖV
// Klara & Co.
Lille Sander i MISSIRIPAoutfit
Annars tutar allt på i vanlig ordning. Man byter ju rätt många fler blöjor nuförtiden. Att amma känns som en levnadsstil snarare än något man bara gör lite då och då. Men det är mysigt förutom de stunder på natten där man har säckat ihop över sig själv av trötthet för att ännu en gång AMMA. Har dessutom fått en kräkbebis vilket vi inte är vana vid- Elise kräktes EN gång under sin spädistid och det var eftersom jag hade gett henne ersättning och hon visst var ÖVERMÄTT- så det är bara att ha en handduk till hands JÄMT för en del nerkräkta kläder blir det allt både för honom och för mig.
mmmmmmm... kaneeeeeeel!
Ja igår var Johan och spelade innebandy och under den tiden var jag själv med dessa små underverk. Elise var så tyst och lekte fnt inne på sitt rum- trodde jag ja!!! När jag kom in i rummet efter 4-5 minuter möts jag av en spottande Elise med en massa konstigt brunt i munnen. Jodå, lila skruttan hade fått tag på kanelkaret som vi har till frukost till äppelmos och yoghurt. Inte nog med det utan hon hade även funnit saltkaret som vi har till äggen!!! hrmmmm jag möttes av en liten 2årings mun FYLLD till kanten med KANEL! Gissa om det var starkt i munnen enligt Elise!
...är INTE gott!
Man får dessutom en massa utslag av kanel som hamnar på den lena och oförtsörda babyhuden.
Bus med mormor innan hon skulle åka i torsdags kväll...
Lillbullen i pappas famn igår kväll!
Förresten så blir det Eksjö över påskhelgen och även en snabbis till Linköping över någon av dagarna. Har dock inte bestämt vilken dag än. Hoppas vi hinner träffa alla!!! Kommer bli tajt med hellre en dag än ingen!
TACK alla snälla för alla fina kort som Sander har fått i samband med sin födelse och även en stort TACK till alla gratulationer till Elise 2årsdag!
LÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖV
// Klara & Co.
hohooooooo
Våra älskade barn
Har varit mycket på sistonde!
Mor min dök upp i fredags kväll- unannounced :D Så himla härlig överraskning (för mig i alla fall- svärmor som överraskar och ska stanna en HEL vecka kanske är lite mindre roligt- haha). Mamma hade visst bokat denna biljett sedan lång tid tillbaka men i tron om att Sander skulle vara betydligt äldre vid hennes ankomst! MEN som sagt han bestämde visst sig för att inte dyka upp tidigt och därför kom ju mamma när han bara var 6 dagar gammal.
Busarna Hedvig och Elise diskar och lagar mat
Kalaspinglan Elise själv (hon pillade dock mest bort godisbitarna) - Hedvig kom en snabbis för att äta en bit tårta.
På fredagen hade vi lite firande för Elise med Stellan och Hedvig. Hon fick ett par uppskattade silverballerina av oss, ett Hello Kitty regnställ, klänning, böcker, vattenflaska, kläder , mm... och några tavlor som Pink Friday vänligt skickat hit! Hon blev mycket glad och säger hela tiden "mina tavlor". Hon har för övrigt börjat babbla en himla massa nu när vi har varit hemma- det är så roligt att höra vad hon säger och menar- det underlättar en hel del! På lördagen dök ju även min bror Kalle med sin flickvän Kristina upp och så även min syster Ellen. Vi hade ett litet kalas för Elise på söndagen med de närmsta och utan barn (var dessvärre tvungen att ställa in barnkalaset med tanke på att lillen är så liten och med tanke på hur jag själv mådde). Elise fick mycket fina presenter och bland annat en hel del med Pippi Långstrump som är stundens favorit. Höjdpunkten måste ha varit den lilla teservisen som Elise har användt mycket flitigt hella veckan och bjudit både Ellen, Kalle, mormor, mamma och pappa på kaffe. Pippiperuken var också härlig. (bilder kommer förhoppningsvis snart från systra mi som har varit flitig på den fronten- svårt att fota när den enda man gör är att AMMA!
Mormor och Ellen ute på promenad med Elise och Sander
Elise är "tuffing" i mammas solbrillor
Elise har trätt i båda ben i samma byxben - Lille Sander får prova syrrans färgglada säng
Pappa Jojan och Elise sover middag
Nu då- Hur mår mamman och Sander är det många som undrar.
Jo, nu börjar man väl återhämta sig men det är en mcket konstig känsla med kejsarsnitt. Nu när man vet hur båda funkar eftersom man gjort båda delar kan jag ju bara säga: hur kan man ens tänka tanken att välja snitt framför "vanlig" förlossning???? Återhämtningstiden är ju 5 ggr så lång med snitt och smärtan går ju inte att jämföra. Bara själva känslan att man känner en kittlande känsla som sedan kommer att leda till en eventuell nysning är ens största oro- ja, för nyser man de första två veckorna känns det som om snittet skall öppnas på nytt!!!!!!!!! Gaaaaaaaaaaaaaaaa!
Nu sitter man här i alla fall som tvåbarnsmamma- en UNDERBAR känsla. Två otroligt fina och friska barn känns som det viktigaste i ens liv. Att ha en lugn, harmonisk och trygg familj för Elise och Sander är ju verkligen det man eftersträvar. All logistik kring en tvåbarnsfamilj förändras ju en hel del från den med enbart ett barn. Det tar ju längre tid att ta sig ut utanför dörren om inte annat med tanke på att Sander fortfarande är så liten- kan inte förstå att han bara knappt är 2 veckor! Amma gör man ju en hel del- men man får vara glad att amningen funkar för det är ju trots allt så himla smidigt!
Lillskrutten sitter i bilbarnstolen just nu på soffbordet, vilken vaggas av min vänstra fot samtidigt som jag bloggar- är det såhär vardagen kommer att se ut??? Hahahaha!
Kramar från Malmö
thank you!!!!!!!!
Vill börja detta inlägg med att tacka Johan! Ja, inte är det alla som har en man som står upp för sin kvinnas blogg- och inte är det alla män som visar sig ha bättre bloggförfattarförmåga än sin kvinna heller (det sistnämnda behöver ni ju inte trycka på ALLT för mycket- han har fått lite BIG HEAD av alla fina kommentarer om hans bloggartalang!!!!) :D
Fick dessutom en otroligt fin ring av mannen min efter förlossningen- han tog två förlossningsgåvor i en om man säger så. Snart kanske vi alla heter Ripa alltså- inget datum satt än så ni kan cooooooola ner!
Sedan vill jag rikta ett JÄTTETACK till alla fina hälsningar både innan snittet och efter! Har inte kunnat svara på alla sms men ni förstår säkerligen att jag är oerhört tacksam för att jag har så många fina vänner som ni. <3 <3 <3
I onsdags eftermiddag kom jag och Sander äntligen hem. Pappa kom en snabbis över knappt två dagar så han kom och hämtade oss på BB. Inte lätt att veta hur man skulle introducera denna nya familjemedlemmen för Elise. Hon tog det jättebra och är väldigt stolt över sin lillebror. Det första hon säger på morgonen är "lillebjoj". Måste nog desvärre erkänna att det är annorlunda att genomgått ett snitt till skillnad från en "vanlig" förlossning! Det gör helt enkelt ONT när man har ett snitt på 30 cm rakt över buken. Att nysa och hosta tillhör numera det förflutna med råge- dvs om ingen vill lyssna på en skrikande Klara. Snittet är ju av den lite längre kategorin med tanke på Sanders storlek. Vi kan dessvärre inte längre skryta med en 5 kilos längre. Han var nere på 4600 gr för några dagar sedan men är nu uppe i 4700 så bjässen äter allt upp sig. Äta tillhör just det enda han gör!!!!!
Såhär mysigt bemött blev vi av vår älskade storasyster Elise!
Mys i soffan med "lillebjoj äta bjöst- Elise med äta bjöst"????
Little Buddha Sander- en KOPIA av sin syster!!!! (andra fotot är Elise som ni kanske förstår :-D )
Storasyster ska ta på sig blöjan själv- dock blev det LITE fel hål benen kom genom ....
Närbild....
Stoltaste Elisan sitter och vaktar över sin lillebror Sander- han kanske vaknar och då vill man gärna "bäja".
Ja, detta blir allt för idag- är rätt matt to be honest. Har faktiskt riktigt ont idag till skillnad från de sista dagar då det har känts bra- men det är väl läkningsprocessen som faller in i kombination med smärtlindringen som sinar....
Imorgon kommer mina älskade syskon hit. Ska bli ljuvligt att få ha dem över helgen- Ellen får vi äran av att ha här hemma ända till torsdag- en lyx i vår familj att ses så länge!
STor kram och än en gång TACK TACK TACK TACK TACK TACK!!!!!!!!
//stolta tvåbarnsmamman
Fick dessutom en otroligt fin ring av mannen min efter förlossningen- han tog två förlossningsgåvor i en om man säger så. Snart kanske vi alla heter Ripa alltså- inget datum satt än så ni kan cooooooola ner!
Sedan vill jag rikta ett JÄTTETACK till alla fina hälsningar både innan snittet och efter! Har inte kunnat svara på alla sms men ni förstår säkerligen att jag är oerhört tacksam för att jag har så många fina vänner som ni. <3 <3 <3
I onsdags eftermiddag kom jag och Sander äntligen hem. Pappa kom en snabbis över knappt två dagar så han kom och hämtade oss på BB. Inte lätt att veta hur man skulle introducera denna nya familjemedlemmen för Elise. Hon tog det jättebra och är väldigt stolt över sin lillebror. Det första hon säger på morgonen är "lillebjoj". Måste nog desvärre erkänna att det är annorlunda att genomgått ett snitt till skillnad från en "vanlig" förlossning! Det gör helt enkelt ONT när man har ett snitt på 30 cm rakt över buken. Att nysa och hosta tillhör numera det förflutna med råge- dvs om ingen vill lyssna på en skrikande Klara. Snittet är ju av den lite längre kategorin med tanke på Sanders storlek. Vi kan dessvärre inte längre skryta med en 5 kilos längre. Han var nere på 4600 gr för några dagar sedan men är nu uppe i 4700 så bjässen äter allt upp sig. Äta tillhör just det enda han gör!!!!!
Såhär mysigt bemött blev vi av vår älskade storasyster Elise!
Mys i soffan med "lillebjoj äta bjöst- Elise med äta bjöst"????
Little Buddha Sander- en KOPIA av sin syster!!!! (andra fotot är Elise som ni kanske förstår :-D )
Storasyster ska ta på sig blöjan själv- dock blev det LITE fel hål benen kom genom ....
Närbild....
Stoltaste Elisan sitter och vaktar över sin lillebror Sander- han kanske vaknar och då vill man gärna "bäja".
Ja, detta blir allt för idag- är rätt matt to be honest. Har faktiskt riktigt ont idag till skillnad från de sista dagar då det har känts bra- men det är väl läkningsprocessen som faller in i kombination med smärtlindringen som sinar....
Imorgon kommer mina älskade syskon hit. Ska bli ljuvligt att få ha dem över helgen- Ellen får vi äran av att ha här hemma ända till torsdag- en lyx i vår familj att ses så länge!
STor kram och än en gång TACK TACK TACK TACK TACK TACK!!!!!!!!
//stolta tvåbarnsmamman
GRATTIS Kalle!
Ett stort GRATTIS till min storebror Kalle som igår kväll fick den glada nyheten att han har fått ett bra jobb på Emmaljunga barnvagnar som Brand Ambassador för företaget i Southern and Central United Kingdom. Den 15e mars sätter anställningen igång med en veckas skidsemester i Norge samt training i Emmaljunga och i Danmark!
Håller tummarna för att han kan komma på Elise 2årskalas eller nån dag senare och hälsa på här hemma. Hade varit bra mysigt!
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
KRAMAR från en MYCKET stolt lillasyster
KRAMAR från en MYCKET stolt lillasyster
vad var det jag sa????
Igår kväll ventilerades det här hemma...mycket behövdes sägas!
Det som upprör oss mest båda två är när det kommer till våra familjer. Våra familjer är olika- och tur är väl det att alla är olika. Men när man är uppfostrad på ett sätt kan det vara svårt att finna sig i hur andra beter sig, vad de säger, vad de menar, hur de fungerar som människor.
Detta ÄR en procedur. Svackor har alla, men vi har ingen svacka. Vi har olika uppfattningar kring hur saker och ting tolkas/sägs. Hur tokig kan man bli när man VET att man har sagt en mening, när den andra blir upp över öronen förbannad, men man förstår inte varför. Då får man höra att man har sagt...någonting helt annat! Fast man VET ju att det inte var det man sa! Det kan göra mig gaaaaaaalen! Men då säger Johan ärligt att "du sa ju det här- eller jag förstod det så här- du måste förstå att jag tar det på detta sättet". Men det var ju inte det jag sa!
Allt startades egentligen av att vi började prata om att folk vill komma hit och hälsa på innan bebben dyker upp. Jag sa till Johan att jag orkar inte ha folk här innan bebisen kommer- av den enkla anledningen att jag inte orkar. Sitta med sammandragningar konstant, inte kunna röra sig, ha folk runt omkring mig, som dessutom ska sova över här- det orkar inte jag just nu! Jag blev upprörd eftersom jag tyckte att det skulle räcka att jag säger detta EN gång. Självklart förstår jag att både Johans mamma, pappa, syskon, mina syskon, mina föräldrar och våra vänner vill komma hit. Men det är lättare att säga nej till alla- att det inte passar just nu, pga det är många omställningar dessa senaste veckor och att vi vill förbereda oss att bli en ny familj SJÄLVA. Jag hoppas innerligt att alla förstår detta. Det jag känner är ju även att man inte vet NÄR denna pojke bestämmer sig för att komma ut. Eftersom vi inte vet får folk helt enkelt vänta! Jag vill INTE att här ska vara någon annan än bara Johan, Elise och jag när han kommer hem från BB. Detta kretsar mycket kring hur vi vill att Elise ska ta det hela, att hon ska få smälta det osv... Ja, jag känner egentligen inte att jag ens ska behöva förklara mig men alla är välkomna när vi har kommit till rätta efter bebbens ankomst. Så enkelt är det!
Igår gjorde vi klart för varandra-eller jag- sa till Johan att "det jag säger menar jag". Lägga tolkningar i det jag säger är ingen mening, jag kan vara ALLDELES för hård i orden och munnen ibland, vilket jag ångrar sekunden efter att det är sagt, men jag tänker inte att det jag säger ska ha en baktanke eller tolkas på 20 andra sätt. Det jag säger kommer från hjärtat och jag menar det. Gillar jag inte någon, umgås jag inte med den. Jag behöver inte låtsas känner jag. Livet är för kort för att sitta och fejka bra kompisrelationer. Å andra sidan finns det de vänner som jag bara älskar men som bor långt bort och som jag inte kan träffa så ofta som jag önskar. Men det är inget att gräva ner sig över- nu är det ju så!
Men vilken tyngd som har lättat från våra bröst!
Det viktigaste är väl ändå att man kan erkänna att man inte är felfri, att man har mycket som man själv kan arbeta på, att det inte bara är den andres fel!
Som Johan så fint sa: "Detta handlar ju inte om att vi inte älskar varandra." Det stämmer verkligen och jag tror snarare att det är av respekt och av kärlek jag inte har vågat säga saker och ting så tydligt som han hade önskat det. Jag vill ju inte göra honom ledsen såklart! Tur är väl det! MEN nu har vi bestämt att ärlighet vara längst och man FÅR göra varandra ledsna för det vinner vi båda på i längden!
Jag är ju en människa som tycker mycket om mycket...
Jag är kvinna, jag kanske tolkar saker och ting åt ett eller annat håll- DESSUTOM är jag gravid.
Inte förrän denna gången förstår jag vad Tina menade med att Niklas nog inte skulle stå ut med en till gravid Tina! Tänkte samma sak och sa samma sak till Johan igår.
Jag är kvinna, jag kanske tolkar saker och ting åt ett eller annat håll- DESSUTOM är jag gravid.
Inte förrän denna gången förstår jag vad Tina menade med att Niklas nog inte skulle stå ut med en till gravid Tina! Tänkte samma sak och sa samma sak till Johan igår.
Det som upprör oss mest båda två är när det kommer till våra familjer. Våra familjer är olika- och tur är väl det att alla är olika. Men när man är uppfostrad på ett sätt kan det vara svårt att finna sig i hur andra beter sig, vad de säger, vad de menar, hur de fungerar som människor.
Detta ÄR en procedur. Svackor har alla, men vi har ingen svacka. Vi har olika uppfattningar kring hur saker och ting tolkas/sägs. Hur tokig kan man bli när man VET att man har sagt en mening, när den andra blir upp över öronen förbannad, men man förstår inte varför. Då får man höra att man har sagt...någonting helt annat! Fast man VET ju att det inte var det man sa! Det kan göra mig gaaaaaaalen! Men då säger Johan ärligt att "du sa ju det här- eller jag förstod det så här- du måste förstå att jag tar det på detta sättet". Men det var ju inte det jag sa!
Allt startades egentligen av att vi började prata om att folk vill komma hit och hälsa på innan bebben dyker upp. Jag sa till Johan att jag orkar inte ha folk här innan bebisen kommer- av den enkla anledningen att jag inte orkar. Sitta med sammandragningar konstant, inte kunna röra sig, ha folk runt omkring mig, som dessutom ska sova över här- det orkar inte jag just nu! Jag blev upprörd eftersom jag tyckte att det skulle räcka att jag säger detta EN gång. Självklart förstår jag att både Johans mamma, pappa, syskon, mina syskon, mina föräldrar och våra vänner vill komma hit. Men det är lättare att säga nej till alla- att det inte passar just nu, pga det är många omställningar dessa senaste veckor och att vi vill förbereda oss att bli en ny familj SJÄLVA. Jag hoppas innerligt att alla förstår detta. Det jag känner är ju även att man inte vet NÄR denna pojke bestämmer sig för att komma ut. Eftersom vi inte vet får folk helt enkelt vänta! Jag vill INTE att här ska vara någon annan än bara Johan, Elise och jag när han kommer hem från BB. Detta kretsar mycket kring hur vi vill att Elise ska ta det hela, att hon ska få smälta det osv... Ja, jag känner egentligen inte att jag ens ska behöva förklara mig men alla är välkomna när vi har kommit till rätta efter bebbens ankomst. Så enkelt är det!
Igår gjorde vi klart för varandra-eller jag- sa till Johan att "det jag säger menar jag". Lägga tolkningar i det jag säger är ingen mening, jag kan vara ALLDELES för hård i orden och munnen ibland, vilket jag ångrar sekunden efter att det är sagt, men jag tänker inte att det jag säger ska ha en baktanke eller tolkas på 20 andra sätt. Det jag säger kommer från hjärtat och jag menar det. Gillar jag inte någon, umgås jag inte med den. Jag behöver inte låtsas känner jag. Livet är för kort för att sitta och fejka bra kompisrelationer. Å andra sidan finns det de vänner som jag bara älskar men som bor långt bort och som jag inte kan träffa så ofta som jag önskar. Men det är inget att gräva ner sig över- nu är det ju så!
Men vilken tyngd som har lättat från våra bröst!
Det viktigaste är väl ändå att man kan erkänna att man inte är felfri, att man har mycket som man själv kan arbeta på, att det inte bara är den andres fel!
Som Johan så fint sa: "Detta handlar ju inte om att vi inte älskar varandra." Det stämmer verkligen och jag tror snarare att det är av respekt och av kärlek jag inte har vågat säga saker och ting så tydligt som han hade önskat det. Jag vill ju inte göra honom ledsen såklart! Tur är väl det! MEN nu har vi bestämt att ärlighet vara längst och man FÅR göra varandra ledsna för det vinner vi båda på i längden!
STOR PUSS till min ÄLSKLING Johan!
Löööööv jo!
Löööööv jo!
love
Jag ÄLSKAR min familj!
Kärlek är väl ändå det som får oss att överleva?!?!?!
PUSSAR och KRAMAR till Elise, Johan, mamma & pappa och mina syskon!
Ibland är det rätt bra att vakna upp och bara inse att man kommer rätt långt på bara KÄRLEK!
"Sure believe"
Johan fyller ju inte 27 imorgon kan vi alla konstatera! Hans mest mogna kvällsuttryck var precis "sure believe" som svar på frågan "men eller hur har du väntat hela dagen på att fylla år imorgon?". Mitt svar var NEJ då alla inte är lika födelsedagsGALNA som Herr Sander!
Passar på att lägga in bilder, får fler av Ellen förhoppningsvis :) (ingen peak alltså ...)
Passar på att lägga in bilder, får fler av Ellen förhoppningsvis :) (ingen peak alltså ...)
Mormor (morfar) och Elise bygger BRIO!
Elise i full relaxposition i sin köksstol!
Min lilla turkosa dam! Hon har dragit in stolen fram till "apa"!
Fin dukning à la Matilda!
Laddat med hemmafixade sushi...ni kanske också förstår att vi INTE åt upp allt detta på 5 tjejer!
white files
Ja, det vita arkivet är för er alla som inte vet ett arkiv som Fonus har med folks önskningar kring begravningar osv...
Ja vi har ju pratat en hel del om döden , begravningar osv... När Johan och jag började diskutera insåg vi rätt snabbt att vi inte visste hur den andra ville ha det om det skulle hända oss något i dagsläge. Har länge pratat om att skriva ner hur just jag vill ha det på min begravning. Jag vill ju inte att nån i min släkt ska behöva känna: var det så Klara ville att det skulle vara ? Är det rätt musik?
Nu bestämde jag mig helt enkelt att ägna en halvdag (igår fm) åt att ta tag i detta och har även skapat en mall åt Johan som vi nu har både på datorn och som jag ska trycka ut. Jag gör inte detta för att jag är morbid och tänker på döden hela tiden men det är något som jag anser är viktigt. Jag hade blivit helt förtvivlad om Johan skulle gå bort eftersom jag inte hade den minsta aning om hur han ville ha det. Om nån vill göra samma sak så har jag omformulerat ett lite mer personligt papper som man bara kan fylla i- säg till så skickar jag. Tänk inte att det är för att man räknar med att gå bort inom de närmsta 60 åren utan snarare för att underlätta för era nära och kära.
Jag har i alla fall nu bestämt vilken musik, var och hur jag vill begravas, vad som ska stå på mina annons och vem som ska komma på min begravning. Känns faktiskt väldigt skönt måste jag säga! All musik finns ju med av en aledning....
Nu printar jag in det på min blogg:
Ja, muntert inlägg det här. Det jag nog vill försöka förmedla är just att i vår ålder så tänker man att man är odödlig och undviker att prata om allt sånt här. Jag måste erkänna att för min del är det viktigare att jag får rätt musik på min begravning så jag kan vila lugnt istället för att vilja bry mig om pengar osv... (det kommer jag nog göra den dag jag har några tillgångar i och för sig! Hahahahaha!)
Och när jag ändå predikar: http://www.livsviktigt.se/ MÅSTE alla gå in på och anmäla sig till donationsregistret. Samma sak där, händer det något kanske du och jag kan rädda en liten 3-åring eller en 50-åring som behöver ny njure osv... Tänkvärt!
Nu känns det bättre.
Tjingelipling, nu ska jag snart bort till Matilda på frulle :) NICE!!!!! :)
PUSS alla mina vänner.
Ja vi har ju pratat en hel del om döden , begravningar osv... När Johan och jag började diskutera insåg vi rätt snabbt att vi inte visste hur den andra ville ha det om det skulle hända oss något i dagsläge. Har länge pratat om att skriva ner hur just jag vill ha det på min begravning. Jag vill ju inte att nån i min släkt ska behöva känna: var det så Klara ville att det skulle vara ? Är det rätt musik?
Nu bestämde jag mig helt enkelt att ägna en halvdag (igår fm) åt att ta tag i detta och har även skapat en mall åt Johan som vi nu har både på datorn och som jag ska trycka ut. Jag gör inte detta för att jag är morbid och tänker på döden hela tiden men det är något som jag anser är viktigt. Jag hade blivit helt förtvivlad om Johan skulle gå bort eftersom jag inte hade den minsta aning om hur han ville ha det. Om nån vill göra samma sak så har jag omformulerat ett lite mer personligt papper som man bara kan fylla i- säg till så skickar jag. Tänk inte att det är för att man räknar med att gå bort inom de närmsta 60 åren utan snarare för att underlätta för era nära och kära.
Jag har i alla fall nu bestämt vilken musik, var och hur jag vill begravas, vad som ska stå på mina annons och vem som ska komma på min begravning. Känns faktiskt väldigt skönt måste jag säga! All musik finns ju med av en aledning....
Nu printar jag in det på min blogg:
Bred dina vida vingar
Denna tjatade jag om när jag var liten och skulle sova- "mamma vide vinge" Känns naturligt.
Blott en dag
Farfar hade denna på sin begravning och jag gillar verkligen den.
Hallelujah (L. Cohen)
Älskar sången och den ger mig gåshud varje gång jag hör den... tänk om någon kan sjunga den solo...
En stund på jorden (C. Vreeswijk)
Tänker på förra sommaren när Johan och jag körde bil med Elise längs med södra strandkanten och Beddinge. Så fina minnen och känslorna svallade över för oss båda när vi hörde denna melodi på "Absolut sommar".
I'll be there (Jackson 5)
En klockren text. "Just call my name, and I'll be there. I'll be there to protect you, with an unselfish love, I respect you. Whenever you need me I'll be there." Vill att mina nära och kära ska känna så för mig, att jag är med överallt!
You raise me up (J. Groban)
Cissi vet varför denna är så viktig för mig, det räcker. Känslosam melodi som står för allt jag känner för er alla.
Release me (Oh Laura)
När det är dags att släppa taget är denna så härlig i texten. Jag kommer tillbaka eftersom jag är ett slags träd och allt annat möjligt.
Tears in heaven (E. Clapton)
Ja, muntert inlägg det här. Det jag nog vill försöka förmedla är just att i vår ålder så tänker man att man är odödlig och undviker att prata om allt sånt här. Jag måste erkänna att för min del är det viktigare att jag får rätt musik på min begravning så jag kan vila lugnt istället för att vilja bry mig om pengar osv... (det kommer jag nog göra den dag jag har några tillgångar i och för sig! Hahahahaha!)
Och när jag ändå predikar: http://www.livsviktigt.se/ MÅSTE alla gå in på och anmäla sig till donationsregistret. Samma sak där, händer det något kanske du och jag kan rädda en liten 3-åring eller en 50-åring som behöver ny njure osv... Tänkvärt!
Nu känns det bättre.
Tjingelipling, nu ska jag snart bort till Matilda på frulle :) NICE!!!!! :)
PUSS alla mina vänner.
4 år och lyckospark
Idag har Johan och jag varit tillsammans i fyra år. Vi har verkligen hunnit uppleva mycket under denna tid tillsammans och har en massa roligt och spännande framför oss. Vi har redan fått det finaste man kan få och det finaste kärleksbeviset: Elise.
Ännu bättre än så kan man väl knappast ha det?
Jo, när man väntar på kärlekens bevis nummer 2 och han ville gärna dela med sig att han finns här inne och väntar på att få komma ut. Vår lille pojke har kickat som en galnig här nu på morgonen. Typiskt att Johan är iväg på promenad... Man ser ju till och med kickarna utanpå ojamasen idag. Vad kul! Jag som har varit så orolig!
Kramar från mig och lillen i magen.
Älskar dig Johan!
Puss från Klara, Elise och lillen.
Ännu bättre än så kan man väl knappast ha det?
Jo, när man väntar på kärlekens bevis nummer 2 och han ville gärna dela med sig att han finns här inne och väntar på att få komma ut. Vår lille pojke har kickat som en galnig här nu på morgonen. Typiskt att Johan är iväg på promenad... Man ser ju till och med kickarna utanpå ojamasen idag. Vad kul! Jag som har varit så orolig!
Kramar från mig och lillen i magen.
Älskar dig Johan!
Puss från Klara, Elise och lillen.
STOR SORG
Lilla Amanda, lämnade oss hastigt i lördags i evig sorg och saknad.
Johans yngsta kusin Amanda somnade in under lördagen efter att ha blivit påkörd av en bil under fredagen. Gör ont i hjärtat och man försöker att förstå varför? Men det finns inga svar och det är det som känns jobbigast. Detta är inte livets mening eller livets gång. Man dör bara inte när man är 18 år. Det var med svullna ögon man gick och lämnade Elise på dagis nu på morgonen. Svårt att hålla tillbaka mina tårar när hennes bara sprutade ut. USCH! Försöker att göra annat men tänker på AManda och hennes familj konstant. Hur överlever man denna tragedi? Man måste ju. Om inte annat för Anton och Adams skull, men det är inte lätt.
Vi kämpar vidare med vardagen.
Kommer alltid att minnas Dig som den söta och blyga lilla tjejen som "orkade" sitta kvar vid frukostbordet med oss i Hjo.
Tänker på Nilla, Peter, Anton och Adam samt Johan och hans övriga släkt som just nu befinner sig i stor chock, sorg och saknad.
AMANDA Rest In Peace
Många kramar från Klara, Johan och Elise.
Vi saknar Dig redan.
Johans yngsta kusin Amanda somnade in under lördagen efter att ha blivit påkörd av en bil under fredagen. Gör ont i hjärtat och man försöker att förstå varför? Men det finns inga svar och det är det som känns jobbigast. Detta är inte livets mening eller livets gång. Man dör bara inte när man är 18 år. Det var med svullna ögon man gick och lämnade Elise på dagis nu på morgonen. Svårt att hålla tillbaka mina tårar när hennes bara sprutade ut. USCH! Försöker att göra annat men tänker på AManda och hennes familj konstant. Hur överlever man denna tragedi? Man måste ju. Om inte annat för Anton och Adams skull, men det är inte lätt.
Vi kämpar vidare med vardagen.
Kommer alltid att minnas Dig som den söta och blyga lilla tjejen som "orkade" sitta kvar vid frukostbordet med oss i Hjo.
Tänker på Nilla, Peter, Anton och Adam samt Johan och hans övriga släkt som just nu befinner sig i stor chock, sorg och saknad.
AMANDA Rest In Peace
Många kramar från Klara, Johan och Elise.
Vi saknar Dig redan.
