pippivogel

Ja som ni ser så är humorn på topp en långfredag som denna...funderar på att sänka en flarra vin och sätta på hög musik för att sedan städa...eller så struntar jag i det!

Dagarna går så fort förbi men man har ju hunnit med en del. Just nu tar mitt företag all tid i värlen! Fråga bara Johan för det tycker han med. Lite svårt när man pratar om att starta företag när ens sambo inte förstår hur mycket tid och jobb som krävs...åtminstonde i början. Jag kommer ju själv från en familj där föräldrarna haft eget båda två och är fullt medveten om vad jag ger mig in i. Johan å andra sidan, även om jag har försökt förklara, förstår nog inte HUR mycket man måste jobba i början. Kan ju bara hålla med om att det är tråkigt att nu när han är hemma under påsklovet så sitter jag mycket vid både datorn och symaskinerna...men jag MÅSTE ju. Har fått tid hos nyföretagandekonsulent på torsdag klockan 10. Mamma och pappa kommer ju imorgon och stannar till onsdag så jag kommer ju inte ha nån annan tid att fixa annars...och att sitta på nätterna går ibland men tänker inte arbeta ut mig REDAN!

Som sagt mycket diskussioner, en del gräl och höga toner har det blivit denna veckan...men skulle ju inte skriva detta om det inte vore för att allt har löst sig... i alla fall för stunden.... men tror att Johan verkligen insåg idag att jag VERKLIGEN vill det. Vi måste ju båda satsa allt vi har eftersom jag nånstans "offrar" vårt förhållande och vår familj under några timmar per dag! Men det är ju ett måste.

Kanske konstigt att skriva såhär. Vet ju "vissa" (ja, Bella o Tina ni vet vem hahahaha) som alltid skriver att de har det såååååååååååååååå bra i sitt förhållande, trots barn, sömnlösa nätter osv... men jag kan inte skriva att allt är på topp för det är det inte. Och inte hade jag förväntat mig att allt skulle vara det mellan Johan och mig hela vårt liv. Saker och ting förändras ju i och med barn, lite mindre sömn, ansvar, oro, mindre tid för varandra, ingen barnvakt eller släkt i närheten...osv.... men har vi klarat allt hittils fixar vi detta med. För det viktigaste har vi ju fortfarande: Vi älskar varandra djupt och vi vill vara tillsammans varje sekund av våra liv.

Känner att allt fokus hamnar på Elise jämt. När folk kommer hit pratar de bara om Elise, hur hon mår, hur mysig hon är, osv...och jag GÖR JU LIKADANT! Jag bloggar ju nästan BARA om henne! Men även om hon är det viktigaste i mitt liv så finns jag ju med! Så lätt att glömma bort sig själv! Ska i alla fall blogga lite mer om allt annat och inte BARA Elise som jag ju skrev i början när jag startade denna blogg.

Hoppas att fler känner igen sig i vår sits. Tror verkligen inte på att alla har det så HIIIIIIIMLA bra jämt. Jag som är en ytterst positiv människa förstår faktiskt eftersom jag inte är naiv att alla kan ha det kämpigt. Tror dessutom att det viktigaste är att man vågar prata om det och ta tag i det. Det har vi gjort och nu är våra hjärtan mycket lättare!!!!

PUTTE I LÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖV JO! Det vet du ju redan men nu får du även det publicerat på internet! hahahahaha

Glad påsk i alla fall

PS: Jag är varken bitter, ledsen eller superstressad så snälla tro inte det...hahaha jag är bara realist!
KRAMAR tiller alla från

Hönan Agda eller Anna-Klara