övertydlighet
Jo, det är JUST DET jag också undrar. VARFÖR är min stora fråga! Det var ju just det som var poängen med mitt inlägg att jag inte visste varför jag satt och filosoferade kring det här med besök redan. Men jag tror verkligen att det här med att bli mamma och pappa skiljer sig åt rejält. Johan känner inte alls som jag vad jag har förstått, MEN (en Tony Irving till) det är varken hans kropp, hormoner, sömn, tålamod, humör eller allmänna tillstånd som påverkas av att ha en krabat som rör sig 24/7 i sin kropp! DET kan ju ha betydelse. Jag har ju dessutom en himla massa tid att tänka på allt detta om dagarna när jag är här hemma även om jag försöker att sysselsätta mig!!!!
Jag är däremot trött på att alltid ha denna känslan av att JAG tänker så fel kring detta med besök, för det gör jag tydligen enligt Johan. Jag vill absolut INTE att någon ska känna sig ovälkommen hit!!!!! Alla är välkomna såklart! MEN (ojdå ännu en) kan vi inte alla bara låta denna bebbe komma till världen först? Se så att han mår prima och utifrån det bestämma besök!
Jag vet att jag kommer att få sota för att jag skriver av mig här men det tar jag! Det jag menade med det förra inlägget var nog mer att uttrycka min oro inför framtiden, att jag måste få lov att känna mig emotionellt instabil (hahahha låter som ett psycho!) eftersom det är en stor förändring framför oss. Jag vet inte hur Johan kan ta allt så lugnt men han genomgår som sagt inte heller alla dessa förändringarna fysiskt och psykist så jag vågar nog bestämt påstå att han KAN inte fatta hur jag känner. Får man skriva så???? Jag menar ju att han är ju självklart också spänd inför att allt ska gå bra med förlossning osv, att bebisen är frisk, men han påminns inte om den nya familjemedlemmen hela tiden när jag på min sida får sammandragningar konstant, ont i fogarna, springer och kissar varannan minut och får ta emot sprakar dygnet runt! Är ni med nu?
Välkomna hit på kafferep två veckor efter bebbe har kommit för då har jag väl återgått till normalt psyke!
Kramar Klara
jag vet precis hur du känner...Va likadan när Amanda låg i magen för man har som du själv säger grymt mycket tid att tänka=(
O det är en större omställning att få en bebis än man kan föreställa sig...
De där me att lämna eller inte lämna elise på dagis när bebis kommit...vi pratade en del om det innan amanda kom. De slutade med att Magdalena va hemma den första veckan o 2 dagar i den andra sen va hon på dagis 9-15 de andra 3 dagarna. Då kände jag att hon inte kände sig undanskuffad.
Det e svårt de där med att få syskon...
kram
Tycker de är riktigt schysst att du skriver vad du tycker med tanke på att det är DIN blogg, och då är väl tanken at man ska kunna skriva vad man vill ;)
Jag förstår precis vad du menar min vän!!!
Och vi kommer mer än gärna o hälsa på när bebben ÄR FÖDD!!! =)
Jag fattar inte riktigt vad folk inte förstår, men det kanske bara är för att jag är så otroligt smart och jag förstår, haha!
Puss o Kram
Hade jag haft en bulle i ugnen hade jag nog klöst ögonen ur allt som närmat sig (Det gör jag ju nästan redan om jag inte ätit på länge eller liknande). Så hear hear! Självklart kan du kräva privacy! Det är din rätt som inkubator. :) Om inte annat så kan Johan få bestämma nästa gång HAN är gravid ;P
Men frågan är; handlar det om att folk trycker på och vill komma, eller att Johan gärna vill få besök? För det kanske går att lösa på ngt sätt, UTAN hembesök etc. UTAN att du ska behöva backa på din paus från folk och graviditet?
