pippivogel

Igår eftermiddag satt jag desperat och väntade på att barnmorskan som hade varit på semester sedan juldagarna skulle ringa upp. Hon brukar alltid vara väldigt snabb men igår dröjde det!!!!

Klockan 18 ringde hon, att hon ens jobbade då är jag imponerad över, och vi pratade ett tag. Det fanns dessvärre inga tider hos läkaren idag men hon tyckte att jag skulle ringa in till förlossningen så de fick besluta vad som skulle göras. I annat fall skulle hon ringa runt till andra mottagningar idag för att få en läkartid.

Ringde som sagt förlossningen där de tyckte att jag skulle komma in på kontroll. De tyckte att sammandragningarna var lite väl tighta! Sak gjord, lämnade Elise hos Hedvig med supersnälla föräldrar (de är stand-in för när bebisen dyker upp!!!) och då började mitt dåliga samvete kännas av. Lämna stackars Elise kvart i sju på kvällen helt själv med en välpackade Kånkenväska. När hon vinkade åt mig i bilen höll tårarna på att falla! Men jag visste samtidigt att vi skulle ses lite senare- detta var ju bara en kontroll!!!!!

Väl på förlossningen blev vi väldigt vänligt bemötta av en undersköterska och sedan därpå en barnmorska som klämde och kände. Just som hon sa att magen inte var värkberedd (vilket var positivt) efter att hon hade klämt och känt på magen, satte den självklart igång!!!! När det var som värst var värkarna uppe i 45 %. Sist jag var inne låg de konstant på 12-13 och när toppar kom var det 22% så det har ju hänt en del sen sist. MEN det var jätteskönt att få reda på att trots att det börjar göra mycket mer ont och att det börjar bli lite jobbigt att andas igenom förvärkarna, har de inte påverkat livmodern mer än sist.

Blev undersökt av en läkare, samma som jag mötte på KK när jag hade en cysta som spruckit och det låg vatten bakom livmodern, som var lite kortare i sitt bemötande. Trots sin hårda ton insisterade hon på att sjukskriva mig. Jag dum som en nöt sa ju bara att det har ingen betydelse eftersom jag ändå pluggar (vilket jag inte kan påstå att jag har gjort under lovet- but still!) men hon verkligen insisterade. Det har jag henne att tacka för nu. Sjukskriven till 100% dvs att jag slipper ta ut föräldrapenning såhär dags! Tur att hon var vänlig nog att komma på det själv. Vila ordinerades starkt och bestämt.

Har kommit överens med min kropp att det tempo jag håller nu får den allt klara av för jag får NOJJJJJJJA om jag ska vara mer stillsam. Kör en "gåitrappornaengångomdagenvarannandag" numera! :)

Nu ska det i alla fall sys lite till lillfisen Sander.

Ja som många har undrat, så verkar det bli Sander Artur Ripa  (sorry Ellen :-D ) denna lillpojk ska heta! Och SJÄLVKLART så ska Johan inte heta Sander längre när vi är gifta. Eller jag menar inte så men vi har beslutat att Ripa blir vårt gemensamma efternamn. :) Så som jag lovat min käre farfar en gång för mycket länge sedan när jag satt i han knä. Varav Artur dessutom eftersom det hette han i tredje namn, Per Ivar Artur. Tycker det är en fin gest att ha kvar gamla släktnamn. Hade gärna klämt in något av morfars namn också men vi får nog sålla vidare i den djungeln. Ture Holger Valdemar är fina namn det med! Nu återstår bara att se att det verkligen är en pojke som gömmer sig därinne eftersom det är dags för tillväxt UL nästa torsdag :).

Bilder på kvällens alster kommer in senare vad jag vill tro!

Tjing tjong!